Sorry grannar!
Sorry, det är inte lätt att tysta Jens när han skriker som en liten flicka, "El Orfanato" (barnhemmet) är en spansk skräckfilm som, åtminstone var läskig nog för mig, Jens, Xandra och Joar. Särskilt Jens...
Imorgon ska jag plugga halva dagen tror jag, har lektion mellan 9.15-12.00, sen blir det bibblan och lääääsa. På lördag ska jag hjälpa sjöbusen Björn att flytta! Då får vi se, Björn, om din och min tid på gymmet har givit resultat, när vi ska baxa ut soffa och bokhylla och allt vad det kan vara!
In other news;
Odlad Lax är inte ekologisk hållbart! Främst på grund av att de föds upp på pellets gjorda till större delen av nedmald småfisk. Småfisken som används är i sin tur "orätt fången" eller fiskade ifrån fiskebestånd som är utrotningshotade.
http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning
Vidare nämner de att det krävs ca 2.5kg vild småfisk för att producera 1kg lax. Detta argument är visserligen starkt. Men inte primärt mot odlad lax som ändå äter mindre animalisk föda (pelletsen innehåller inte bara fisk), än vild lax som äter väsentligt mer. Snarare är det ett argument mot att äta djur högt upp i näringskedjan i allmänhet och rovdjur i synnerhet. Detta beror på att en näringskedja fungerar som en pyramid, ju högre upp i kedjan, desto mer energi går förlorad för varje steg uppåt.
Imorgon ska jag plugga halva dagen tror jag, har lektion mellan 9.15-12.00, sen blir det bibblan och lääääsa. På lördag ska jag hjälpa sjöbusen Björn att flytta! Då får vi se, Björn, om din och min tid på gymmet har givit resultat, när vi ska baxa ut soffa och bokhylla och allt vad det kan vara!
In other news;
Odlad Lax är inte ekologisk hållbart! Främst på grund av att de föds upp på pellets gjorda till större delen av nedmald småfisk. Småfisken som används är i sin tur "orätt fången" eller fiskade ifrån fiskebestånd som är utrotningshotade.
http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning
Vidare nämner de att det krävs ca 2.5kg vild småfisk för att producera 1kg lax. Detta argument är visserligen starkt. Men inte primärt mot odlad lax som ändå äter mindre animalisk föda (pelletsen innehåller inte bara fisk), än vild lax som äter väsentligt mer. Snarare är det ett argument mot att äta djur högt upp i näringskedjan i allmänhet och rovdjur i synnerhet. Detta beror på att en näringskedja fungerar som en pyramid, ju högre upp i kedjan, desto mer energi går förlorad för varje steg uppåt.
Nu vill jag förändra världen... igen
Jag vet ju inte själv vad jag har för mig, hur ska jag då kunna intressera andra för det? Det intressantaste jag vet är hur jag fungerar tillsammans med andra människor, men det är sällan ett bra samtalsämne. Det är mer passande att snacka om mer allmänna ting, vad delar vi för intressen”, vad tyckte du om senaste avsnittet av Let’s dance?” ”Jo, staten borde gå in och stötta Saab. Tycker inte du? Förstår mig inte på Maud!”
Jag är på ett sätt individualismen personifierad. Människor som uppfattas som individualister är ofta människor som brinner för sin egen agenda/ sitt uppsatta mål i mening av karriär. (Eller människor som tror på individens frihet och rättigheter som största värden inom statskunskapen). Jag ser mig själv som målet i sig, att göra mig själv bättre är det bästa jag kan göra för mig själv. Och -i en form av rättfärdigande av detta - även för världen, en "bra människa" är en människa som utvecklat sina förmågor.
Jag inser faran att man bara investerar i framtiden, utan att samtidigt bidra med och leva ut det man redan har. Detta kommer sig dels av en slags jante-lagsmentalitet men även av en rädsla för att misslyckas och en "det är ingen idé, det är för sent ändå" inställning. Att inte våga använda sina förmågor eller känna att det inte är passande att ta plats med dem gör inte bara att man inte får prova dem och få chansen att känna att man duger något till, det är också något som gör att man inte utvecklas på samma sätt.
Jag kan inte rättfärdiga ett liv utan att man tar till vara på sina förmågor, och helst för att hjälpa andra, samtidigt gör jag inte det i den utsträckning som jag tycker jag borde. Jag hittar sätt att "ta hand om mig" som gör att jag mår bra. Jag vill inte bygga livet på att rätta in sig i 8-16 rytmen med krogen på helgen för att få någon form av belöning för nedlagt arbete. Kvar finns alltid den där känslan av att inte göra vad man kan för världen. För världen behöver en. Och den är så stark att jag inte kan vara tillfreds innan jag gjort något för andra människor.
Nu lovar jag guld och gröna skogar, nu ska jag tro på min förmåga att förändra något och tro att jag vågar riskera ett misslyckande i form av otillräcklighet eller missriktad välvilja. Jag ska förändra världen! – Igen…
Jag är på ett sätt individualismen personifierad. Människor som uppfattas som individualister är ofta människor som brinner för sin egen agenda/ sitt uppsatta mål i mening av karriär. (Eller människor som tror på individens frihet och rättigheter som största värden inom statskunskapen). Jag ser mig själv som målet i sig, att göra mig själv bättre är det bästa jag kan göra för mig själv. Och -i en form av rättfärdigande av detta - även för världen, en "bra människa" är en människa som utvecklat sina förmågor.
Jag inser faran att man bara investerar i framtiden, utan att samtidigt bidra med och leva ut det man redan har. Detta kommer sig dels av en slags jante-lagsmentalitet men även av en rädsla för att misslyckas och en "det är ingen idé, det är för sent ändå" inställning. Att inte våga använda sina förmågor eller känna att det inte är passande att ta plats med dem gör inte bara att man inte får prova dem och få chansen att känna att man duger något till, det är också något som gör att man inte utvecklas på samma sätt.
Jag kan inte rättfärdiga ett liv utan att man tar till vara på sina förmågor, och helst för att hjälpa andra, samtidigt gör jag inte det i den utsträckning som jag tycker jag borde. Jag hittar sätt att "ta hand om mig" som gör att jag mår bra. Jag vill inte bygga livet på att rätta in sig i 8-16 rytmen med krogen på helgen för att få någon form av belöning för nedlagt arbete. Kvar finns alltid den där känslan av att inte göra vad man kan för världen. För världen behöver en. Och den är så stark att jag inte kan vara tillfreds innan jag gjort något för andra människor.
Nu lovar jag guld och gröna skogar, nu ska jag tro på min förmåga att förändra något och tro att jag vågar riskera ett misslyckande i form av otillräcklighet eller missriktad välvilja. Jag ska förändra världen! – Igen…
Man kan bli hög på musik, -och låg på humbug
ETT UTDRAG FRÅN http://alternativmedicin.se/sok/Beh-054.html OM HOMEOPATI
Först förklaras grundprincipen, som går ut på att liknande botar liknande, sedan redogörs för hur tillredningen av ämnet går till som följer nedan. Intressant att lägga märke till annat än själva teorins otroliga påståenden är bland annat att språket som används är väldigt vagt och utan någon form av faktaanspråk. Istället för att skriva: ”… det här beror på att ett elektromagnetiskt fält bildas och förstärks genom…” så skriver man: ”Teorin bakom potensiering är att[…] Det här förklaras med att någon form av energi bildas och förstärks genom att lösningen skakas…” Skillnaden är tydlig, man förklarar hur teorin är, inte vad man bevisat. Kanske för att författaren inte vill riskera att bli anklagad för att ljuga… I övrigt ställer jag mig frågan om alla ämnen har lika många molekyler? Jag är ingen fysiker men jag kan tänka mig att ett ämne med fler molekyler/massa (täthet) borde behöva spädas ut mer än de med färre?
[…]Ett ämne från växt-, djur- eller mineralriket blandas med exempelvis alkohol eller mjölksocker. Graden av utspädning anges i Europa vanligen med bokstaven D (deci = tiondels) och en siffra. Undantaget är England som använder en centiskala (C). D1 innebär utspädning till en tiondel av den ursprungliga koncentrationen. För att få D2 späds Dl ytterligare tio gånger, osv. Vid D23 har det s.k. Avogadros tal nåtts då man inte längre kan påvisa några molekyler av ursprungssubstansen i lösningen. Däremot har fysikaliska förändringar i mediet vatten upptäckts även i högre spädningar än D23. Teorin bakom potensieringen är att verkan av ett läkemedel är omvänt proportionellt till dess huvudbeståndsdel. Kraften hos ett ämne ligger inte i själva substansen utan i dess mönster, och ju mindre av ämnet som ingår, desto större är mönstrets kraft. Det här förklaras med att någon form av energi bildas och förstärks genom att lösningen skakas rytmiskt vid utspädningen. Skakningen skall ske under en viss tid och under särskilda yttre förhållanden. Man säger också att potensieringen ökar styrkan hos substansens elektromagnetiska fält. Alla levande organismer och alla substanser har ett elektromagnetiskt fält. En substans kan påverka människan på två olika sätt: antingen genom direkt kemisk verkan eller genom växelverkan mellan de elektromagnetiska fälten, förutsatt att de resp. frekvenserna ligger tillräckligt nära varandra för att en resonans skall kunna vara möjlig. På något sätt överförs den ursprungliga substansens elektromagnetiska fält till lösningens molekyler utan att dess resonansfrekvens förändras.[…]
Utöver detta, hur väl ett ämne löser sig i vatten måste väl ändå vara relevant? http://sv.wikipedia.org/wiki/Scoville vore kanske en måttenhet för homeopater att fundera över? I enlighet med deras metod, om jag fick halsbränna av starkt kaffe, skulle jag då dricka en mun ur ett 300liters badkar med en milliliter habaneron (stark pepparfrukt från länken ovan) i för att bli av med den? I nästa stycke märks också hur man förklarar hur teorin ser ut, istället för hur verkligheten ser ut. Inget trovärdigt vetenskapligt understöd? Jag reagerar dock mest på ”Patientens försvarssystem kan bara manifestera sin aktivitet genom att uppvisa symptom.” Kontroversiellt? Menar man att immunförsvaret bara jobbar när vi redan är sjuka?
[…]Att ämnen som kan framkalla sjukdomar också kan bota dessa, antas bero på att dessa ämnen aktiverar kroppens försvarssystem. Patientens försvarssystem kan bara manifestera sin aktivitet genom att uppvisa symtom. Därför kan ett botande svar på ett homeopatiskt läkemedel föregås av en viss "försämring" av symtomen, en s.k. förstförsämring. Detta kan alltså betraktas som en önskvärd reaktion: patienten blir till en början sämre för att därefter bli bättre. Om däremot en ordination upprepas för ofta utan att den är påkallad, kan försämringen vara skadlig; försvarsmekanismen kan bli överstimulerad.[…]
Nästa stycke är mycket kontroversiellt och borde nästan vara straffbart, det är intressant och farligt att författaren ställer upp homeopatin som en egen vetenskap här, till och med som ett substitut till den vetenskapliga s.k. ”skolmedicinen”. Hade man nöjt sig med att tala om homeopatin som ett komplement hade det inte varit lika farligt, jag vet människor i min närhet som använder homeopati istället för vetenskapligt beprövad medicin – till sina sjuka barn. Homeopati är i min uppfattning på experimentstadiet, sedan över 200 år tillbaka, och barn experimenterar man inte på.
[…]Allopatiska droger (allopati = motsatsbotande), dvs. sådana som ofta används inom skolmedicinen, ses som sjukdomsalstrande stimuli i sig. Vad som kallas "biverkningar" är i själva verket tecken på att försvarsmekanismen reagerar på denna sjukdomsalstrande påverkan. Den undertryckande verkan dessa droger har är resultatet av att man undertrycker försvarsmekanismens bästa möjliga svar. Detta ses inom homeopatin som en viktig faktor bakom uppkomsten och bibehållandet av vår tids kroniska sjukdomar. Den s.k. Herings lag innebär just att sjukdomar som inte får en riktig (dvs. homeopatisk) behandling kan övergå från ett akut till ett kroniskt stadium. De har också en tendens att flytta från kroppens yttre delar till de inre organen, från mindre till mer betydelsefulla organ, från de lägre delarna av kroppen till de högre. En verklig läkning går åt motsatt håll: uppifrån och ner, de viktigaste organen får lindring först, inifrån och ut. Den här processen innebär ofta att tidigare sjukdomsstadier åter genomlevs.[…]
Osakligt avfärdande av cortison, cellgifter och strålning…
[…]Homeopatiska medel används både vid akuta och kroniska problem. De uppges vara särskilt verksamma vid allergier (astma och eksem), huvudvärk, migrän, kvinnosjukdomar samt inom åldringsvården. Däremot är de inte till lika stor hjälp vid cancer, MS och andra sjukdomar då organ och vävnader har förstörts, samt i de fall då patientens krafter försvagats av olika former av missbruk och långvarig behandling med cortison, psykofarmaka, cellgifter och strålning[…]
Denna text rymmer endast mina spontana tankar, vore intressant om någon med lite kunskaper i de naturvetenskapliga ämnena kunde lyfta lite nytt ljus i denna fråga… För ytterligare läsning, denna homeopat är lättare att stå ut med, så länge folk inte vänder sig till homeopati istället för traditionell sjukvård kan jag stå ut med att de finns, om folk blir bättre så är det ju bra...
http://www.kaapeli.fi/~fbf/ikaros/arkiv/2006-2/man_undrar_ibland.pdf
Ikaros är en sida som fungerar som ett populärvetenskapligt forum…
*EDIT* ser nu att det faktiskt står, när man ska beställa av Björn Lundberg på http://www.alternativmedicin.se/ , att det faktiskt står på betalningssidan att naturmedicinen inte skall användas istället för behandling av legitimerad läkare eller annan expertis.
Först förklaras grundprincipen, som går ut på att liknande botar liknande, sedan redogörs för hur tillredningen av ämnet går till som följer nedan. Intressant att lägga märke till annat än själva teorins otroliga påståenden är bland annat att språket som används är väldigt vagt och utan någon form av faktaanspråk. Istället för att skriva: ”… det här beror på att ett elektromagnetiskt fält bildas och förstärks genom…” så skriver man: ”Teorin bakom potensiering är att[…] Det här förklaras med att någon form av energi bildas och förstärks genom att lösningen skakas…” Skillnaden är tydlig, man förklarar hur teorin är, inte vad man bevisat. Kanske för att författaren inte vill riskera att bli anklagad för att ljuga… I övrigt ställer jag mig frågan om alla ämnen har lika många molekyler? Jag är ingen fysiker men jag kan tänka mig att ett ämne med fler molekyler/massa (täthet) borde behöva spädas ut mer än de med färre?
[…]Ett ämne från växt-, djur- eller mineralriket blandas med exempelvis alkohol eller mjölksocker. Graden av utspädning anges i Europa vanligen med bokstaven D (deci = tiondels) och en siffra. Undantaget är England som använder en centiskala (C). D1 innebär utspädning till en tiondel av den ursprungliga koncentrationen. För att få D2 späds Dl ytterligare tio gånger, osv. Vid D23 har det s.k. Avogadros tal nåtts då man inte längre kan påvisa några molekyler av ursprungssubstansen i lösningen. Däremot har fysikaliska förändringar i mediet vatten upptäckts även i högre spädningar än D23. Teorin bakom potensieringen är att verkan av ett läkemedel är omvänt proportionellt till dess huvudbeståndsdel. Kraften hos ett ämne ligger inte i själva substansen utan i dess mönster, och ju mindre av ämnet som ingår, desto större är mönstrets kraft. Det här förklaras med att någon form av energi bildas och förstärks genom att lösningen skakas rytmiskt vid utspädningen. Skakningen skall ske under en viss tid och under särskilda yttre förhållanden. Man säger också att potensieringen ökar styrkan hos substansens elektromagnetiska fält. Alla levande organismer och alla substanser har ett elektromagnetiskt fält. En substans kan påverka människan på två olika sätt: antingen genom direkt kemisk verkan eller genom växelverkan mellan de elektromagnetiska fälten, förutsatt att de resp. frekvenserna ligger tillräckligt nära varandra för att en resonans skall kunna vara möjlig. På något sätt överförs den ursprungliga substansens elektromagnetiska fält till lösningens molekyler utan att dess resonansfrekvens förändras.[…]
Utöver detta, hur väl ett ämne löser sig i vatten måste väl ändå vara relevant? http://sv.wikipedia.org/wiki/Scoville vore kanske en måttenhet för homeopater att fundera över? I enlighet med deras metod, om jag fick halsbränna av starkt kaffe, skulle jag då dricka en mun ur ett 300liters badkar med en milliliter habaneron (stark pepparfrukt från länken ovan) i för att bli av med den? I nästa stycke märks också hur man förklarar hur teorin ser ut, istället för hur verkligheten ser ut. Inget trovärdigt vetenskapligt understöd? Jag reagerar dock mest på ”Patientens försvarssystem kan bara manifestera sin aktivitet genom att uppvisa symptom.” Kontroversiellt? Menar man att immunförsvaret bara jobbar när vi redan är sjuka?
[…]Att ämnen som kan framkalla sjukdomar också kan bota dessa, antas bero på att dessa ämnen aktiverar kroppens försvarssystem. Patientens försvarssystem kan bara manifestera sin aktivitet genom att uppvisa symtom. Därför kan ett botande svar på ett homeopatiskt läkemedel föregås av en viss "försämring" av symtomen, en s.k. förstförsämring. Detta kan alltså betraktas som en önskvärd reaktion: patienten blir till en början sämre för att därefter bli bättre. Om däremot en ordination upprepas för ofta utan att den är påkallad, kan försämringen vara skadlig; försvarsmekanismen kan bli överstimulerad.[…]
Nästa stycke är mycket kontroversiellt och borde nästan vara straffbart, det är intressant och farligt att författaren ställer upp homeopatin som en egen vetenskap här, till och med som ett substitut till den vetenskapliga s.k. ”skolmedicinen”. Hade man nöjt sig med att tala om homeopatin som ett komplement hade det inte varit lika farligt, jag vet människor i min närhet som använder homeopati istället för vetenskapligt beprövad medicin – till sina sjuka barn. Homeopati är i min uppfattning på experimentstadiet, sedan över 200 år tillbaka, och barn experimenterar man inte på.
[…]Allopatiska droger (allopati = motsatsbotande), dvs. sådana som ofta används inom skolmedicinen, ses som sjukdomsalstrande stimuli i sig. Vad som kallas "biverkningar" är i själva verket tecken på att försvarsmekanismen reagerar på denna sjukdomsalstrande påverkan. Den undertryckande verkan dessa droger har är resultatet av att man undertrycker försvarsmekanismens bästa möjliga svar. Detta ses inom homeopatin som en viktig faktor bakom uppkomsten och bibehållandet av vår tids kroniska sjukdomar. Den s.k. Herings lag innebär just att sjukdomar som inte får en riktig (dvs. homeopatisk) behandling kan övergå från ett akut till ett kroniskt stadium. De har också en tendens att flytta från kroppens yttre delar till de inre organen, från mindre till mer betydelsefulla organ, från de lägre delarna av kroppen till de högre. En verklig läkning går åt motsatt håll: uppifrån och ner, de viktigaste organen får lindring först, inifrån och ut. Den här processen innebär ofta att tidigare sjukdomsstadier åter genomlevs.[…]
Osakligt avfärdande av cortison, cellgifter och strålning…
[…]Homeopatiska medel används både vid akuta och kroniska problem. De uppges vara särskilt verksamma vid allergier (astma och eksem), huvudvärk, migrän, kvinnosjukdomar samt inom åldringsvården. Däremot är de inte till lika stor hjälp vid cancer, MS och andra sjukdomar då organ och vävnader har förstörts, samt i de fall då patientens krafter försvagats av olika former av missbruk och långvarig behandling med cortison, psykofarmaka, cellgifter och strålning[…]
Denna text rymmer endast mina spontana tankar, vore intressant om någon med lite kunskaper i de naturvetenskapliga ämnena kunde lyfta lite nytt ljus i denna fråga… För ytterligare läsning, denna homeopat är lättare att stå ut med, så länge folk inte vänder sig till homeopati istället för traditionell sjukvård kan jag stå ut med att de finns, om folk blir bättre så är det ju bra...
http://www.kaapeli.fi/~fbf/ikaros/arkiv/2006-2/man_undrar_ibland.pdf
Ikaros är en sida som fungerar som ett populärvetenskapligt forum…
*EDIT* ser nu att det faktiskt står, när man ska beställa av Björn Lundberg på http://www.alternativmedicin.se/ , att det faktiskt står på betalningssidan att naturmedicinen inte skall användas istället för behandling av legitimerad läkare eller annan expertis.
Mina gardiner och: "Bloggar bra för rumsren media"
Hej och godmorgon! Sov länge idag, skönt.Jag har dock mkt plugg framför mig nu, det är en del att ta ikapp. Men det ska inte bli så farligt faktiskt, jag är nu sedan igår officiellt antagen till Statskunskap B och kan fokusera helt på detta! :) Jag har också fått upp nya gardiner nu så rummet börjar reda sig här inne! (effekten av att det skiner igenom förstärks dock här på bilden)
In other news:
Läste på SVDs hemsida en krönika av en författare. Hans text om hur han blivit fildelad skapade genast konspirationsmisstankar, och inte utan grund heller. Bland kommentarer på krönikan och bland bloggar som länkas till som behandlar och kommenterar krönikan kan man läsa mer om detta. Särskilt bloggaren Anna Trobergs blogg är intressant, hon ställer upp en liten deckargåta och resonerar sig fram till att det förmodligen är krönikören själv som laddat upp boken för att få mer PR genom att kunna skriva denna krönika. Här svarar dessutom krönikören själv på anklagelserna i kommentarsfunktionen på bloggen.
Detta är verkligen ett härligt exempel på riktig kommunikation när det finns denna direktlänk mellan media, konsumenten och andra berörda parter, vilket kommer exemplifieras ytterliggare nedan. Detta ökar pressen på media att skriva sakliga artiklar. Om berörda får chansen att i direkt anslutning till en publicerad artikel säga sin mening så kan starkt vinklade artiklar inte passera förbi oemotsagda.
En annan nyhet publicerad på SVD med titeln "Svenska läkemedel förgiftar Indiska vatten" kommenteras mer utförligt i Pfizers miljö- och ansvarsblogg som drivs av samme Bengt Matsson som figurerar i artikeln. Även detta visar på denna fördel med internetbaserad media, där respons kan ges mycket fort, och utan att behöva passera genom en i vissa fall partisk mellanhand.
Allt detta kan säkert tyckas vara gammal potatis. Men för mig har det inte gått upp ett ljus fören nu. Jag har förstått att bloggar fyller en funktion, men jag har även tänkt som så att bloggar kan föra med sig mycket tveksamhet genom att inte ha samma krav på sig att vara sakliga. Nu ser jag istället hur bloggar även kan fungera precis tvärt om, nämligen att vara ansvarsutkrävande och stimulera till saklighet istället för sensationsjournalistik.
Läste på SVDs hemsida en krönika av en författare. Hans text om hur han blivit fildelad skapade genast konspirationsmisstankar, och inte utan grund heller. Bland kommentarer på krönikan och bland bloggar som länkas till som behandlar och kommenterar krönikan kan man läsa mer om detta. Särskilt bloggaren Anna Trobergs blogg är intressant, hon ställer upp en liten deckargåta och resonerar sig fram till att det förmodligen är krönikören själv som laddat upp boken för att få mer PR genom att kunna skriva denna krönika. Här svarar dessutom krönikören själv på anklagelserna i kommentarsfunktionen på bloggen.
Detta är verkligen ett härligt exempel på riktig kommunikation när det finns denna direktlänk mellan media, konsumenten och andra berörda parter, vilket kommer exemplifieras ytterliggare nedan. Detta ökar pressen på media att skriva sakliga artiklar. Om berörda får chansen att i direkt anslutning till en publicerad artikel säga sin mening så kan starkt vinklade artiklar inte passera förbi oemotsagda.
En annan nyhet publicerad på SVD med titeln "Svenska läkemedel förgiftar Indiska vatten" kommenteras mer utförligt i Pfizers miljö- och ansvarsblogg som drivs av samme Bengt Matsson som figurerar i artikeln. Även detta visar på denna fördel med internetbaserad media, där respons kan ges mycket fort, och utan att behöva passera genom en i vissa fall partisk mellanhand.
Allt detta kan säkert tyckas vara gammal potatis. Men för mig har det inte gått upp ett ljus fören nu. Jag har förstått att bloggar fyller en funktion, men jag har även tänkt som så att bloggar kan föra med sig mycket tveksamhet genom att inte ha samma krav på sig att vara sakliga. Nu ser jag istället hur bloggar även kan fungera precis tvärt om, nämligen att vara ansvarsutkrävande och stimulera till saklighet istället för sensationsjournalistik.
Vägval - dumt att kämpa i motvind
Hej, jag har inte skrivit på ett tag, har funderat på detta som följer:
Jag lämnar nu Nationalekonomi åt sitt öde. Försöker få byta till Statskunskap B, eftersom mina dåliga matematikkunskaper gör att jag måste slita hårt för att få ett G, och när jag lyckats med det har jag ett G i ett ämne som jag inte kommer känna att jag behärskar, eftersom all tid gått åt till att jobba ikapp matematiken. Därför är det ostrategiskt att kämpa i motvind när man kan skjuta på nationalekonomi till något tillfälle då jag har tid att förbereda mig bättre innan kursen börjar.
Dessutom har jag planer på att skippa statistik helt, vilket gör att jag inte kommer få en politisk kandidatexamen, men kan sätta ihop min egen examen istället. Väljer jag då bort både Nationalekonomi och statistik och bara läser 90p statskunskap = Statskunskap upp till C-nivå, kan jag lägga övrig tid på något annat, som passar mig bättre. Det är här som media och kommunikation kommer in i bilden. Jag är egentligen mest intresserad av den offentliga debatten kring samhällsfrågor, i smått som i stort, varför det vore roligt att deltaga i den och få skriva lite själv. Då är media inget dumt val av ämne att läsa. 30 eller kanske 60 poäng i media och kommunikation, eller kanske media och retorik, tillsammans med 90 poäng statskunskap borde ge en examen som både lämpar sig inom offentlig sektor och branscher som handlar om media/kultur och kommunikation. Studieväglederen tippsade om www.dik.se som är en facklig avgrening inom SACO och som kan ge mig ett bredare uppslag på yrkesalternativ inom media och kommunikation. Detta skall kollas upp ytterliggare. Men för närvarande är det ändå ett gott första steg att läsa statskunskap B, den kursen skall ändå läsas, och Nationalekonomi A är inget för mig, åtmonstone inte just nu.
Angående statskunskap diskuterade jag och Björn idag om att det kommer förmodligen bli brist på människor med denna utbildning framvöver då allt fler läser till socionom eller sociolog istället och eftersom många kommer gå i pension de närmaste åren kan man tänka sig att det gynnar oss få som fortfarande vill läsa statskunskap. Att jag sedan har andra ambitoner också, som att jobba som krönikör eller skriva artiklar som sakkunnig, kan ju då få bli ett mer långsiktigt projekt. Antingen hittar jag ett arbete inom offentlig sektor- förvaltning och försöker samtidigt få in en fot i mediavärlden, eller så jobbar jag inom kommunikation och media som t.ex. informatör och försöker under tiden få in en artikel/fot någonstans! :)
Fortsättning följer...
Jag lämnar nu Nationalekonomi åt sitt öde. Försöker få byta till Statskunskap B, eftersom mina dåliga matematikkunskaper gör att jag måste slita hårt för att få ett G, och när jag lyckats med det har jag ett G i ett ämne som jag inte kommer känna att jag behärskar, eftersom all tid gått åt till att jobba ikapp matematiken. Därför är det ostrategiskt att kämpa i motvind när man kan skjuta på nationalekonomi till något tillfälle då jag har tid att förbereda mig bättre innan kursen börjar.
Dessutom har jag planer på att skippa statistik helt, vilket gör att jag inte kommer få en politisk kandidatexamen, men kan sätta ihop min egen examen istället. Väljer jag då bort både Nationalekonomi och statistik och bara läser 90p statskunskap = Statskunskap upp till C-nivå, kan jag lägga övrig tid på något annat, som passar mig bättre. Det är här som media och kommunikation kommer in i bilden. Jag är egentligen mest intresserad av den offentliga debatten kring samhällsfrågor, i smått som i stort, varför det vore roligt att deltaga i den och få skriva lite själv. Då är media inget dumt val av ämne att läsa. 30 eller kanske 60 poäng i media och kommunikation, eller kanske media och retorik, tillsammans med 90 poäng statskunskap borde ge en examen som både lämpar sig inom offentlig sektor och branscher som handlar om media/kultur och kommunikation. Studieväglederen tippsade om www.dik.se som är en facklig avgrening inom SACO och som kan ge mig ett bredare uppslag på yrkesalternativ inom media och kommunikation. Detta skall kollas upp ytterliggare. Men för närvarande är det ändå ett gott första steg att läsa statskunskap B, den kursen skall ändå läsas, och Nationalekonomi A är inget för mig, åtmonstone inte just nu.
Angående statskunskap diskuterade jag och Björn idag om att det kommer förmodligen bli brist på människor med denna utbildning framvöver då allt fler läser till socionom eller sociolog istället och eftersom många kommer gå i pension de närmaste åren kan man tänka sig att det gynnar oss få som fortfarande vill läsa statskunskap. Att jag sedan har andra ambitoner också, som att jobba som krönikör eller skriva artiklar som sakkunnig, kan ju då få bli ett mer långsiktigt projekt. Antingen hittar jag ett arbete inom offentlig sektor- förvaltning och försöker samtidigt få in en fot i mediavärlden, eller så jobbar jag inom kommunikation och media som t.ex. informatör och försöker under tiden få in en artikel/fot någonstans! :)
Fortsättning följer...
