Nu vill jag förändra världen... igen
Jag vet ju inte själv vad jag har för mig, hur ska jag då kunna intressera andra för det? Det intressantaste jag vet är hur jag fungerar tillsammans med andra människor, men det är sällan ett bra samtalsämne. Det är mer passande att snacka om mer allmänna ting, vad delar vi för intressen”, vad tyckte du om senaste avsnittet av Let’s dance?” ”Jo, staten borde gå in och stötta Saab. Tycker inte du? Förstår mig inte på Maud!”
Jag är på ett sätt individualismen personifierad. Människor som uppfattas som individualister är ofta människor som brinner för sin egen agenda/ sitt uppsatta mål i mening av karriär. (Eller människor som tror på individens frihet och rättigheter som största värden inom statskunskapen). Jag ser mig själv som målet i sig, att göra mig själv bättre är det bästa jag kan göra för mig själv. Och -i en form av rättfärdigande av detta - även för världen, en "bra människa" är en människa som utvecklat sina förmågor.
Jag inser faran att man bara investerar i framtiden, utan att samtidigt bidra med och leva ut det man redan har. Detta kommer sig dels av en slags jante-lagsmentalitet men även av en rädsla för att misslyckas och en "det är ingen idé, det är för sent ändå" inställning. Att inte våga använda sina förmågor eller känna att det inte är passande att ta plats med dem gör inte bara att man inte får prova dem och få chansen att känna att man duger något till, det är också något som gör att man inte utvecklas på samma sätt.
Jag kan inte rättfärdiga ett liv utan att man tar till vara på sina förmågor, och helst för att hjälpa andra, samtidigt gör jag inte det i den utsträckning som jag tycker jag borde. Jag hittar sätt att "ta hand om mig" som gör att jag mår bra. Jag vill inte bygga livet på att rätta in sig i 8-16 rytmen med krogen på helgen för att få någon form av belöning för nedlagt arbete. Kvar finns alltid den där känslan av att inte göra vad man kan för världen. För världen behöver en. Och den är så stark att jag inte kan vara tillfreds innan jag gjort något för andra människor.
Nu lovar jag guld och gröna skogar, nu ska jag tro på min förmåga att förändra något och tro att jag vågar riskera ett misslyckande i form av otillräcklighet eller missriktad välvilja. Jag ska förändra världen! – Igen…
Jag är på ett sätt individualismen personifierad. Människor som uppfattas som individualister är ofta människor som brinner för sin egen agenda/ sitt uppsatta mål i mening av karriär. (Eller människor som tror på individens frihet och rättigheter som största värden inom statskunskapen). Jag ser mig själv som målet i sig, att göra mig själv bättre är det bästa jag kan göra för mig själv. Och -i en form av rättfärdigande av detta - även för världen, en "bra människa" är en människa som utvecklat sina förmågor.
Jag inser faran att man bara investerar i framtiden, utan att samtidigt bidra med och leva ut det man redan har. Detta kommer sig dels av en slags jante-lagsmentalitet men även av en rädsla för att misslyckas och en "det är ingen idé, det är för sent ändå" inställning. Att inte våga använda sina förmågor eller känna att det inte är passande att ta plats med dem gör inte bara att man inte får prova dem och få chansen att känna att man duger något till, det är också något som gör att man inte utvecklas på samma sätt.
Jag kan inte rättfärdiga ett liv utan att man tar till vara på sina förmågor, och helst för att hjälpa andra, samtidigt gör jag inte det i den utsträckning som jag tycker jag borde. Jag hittar sätt att "ta hand om mig" som gör att jag mår bra. Jag vill inte bygga livet på att rätta in sig i 8-16 rytmen med krogen på helgen för att få någon form av belöning för nedlagt arbete. Kvar finns alltid den där känslan av att inte göra vad man kan för världen. För världen behöver en. Och den är så stark att jag inte kan vara tillfreds innan jag gjort något för andra människor.
Nu lovar jag guld och gröna skogar, nu ska jag tro på min förmåga att förändra något och tro att jag vågar riskera ett misslyckande i form av otillräcklighet eller missriktad välvilja. Jag ska förändra världen! – Igen…
Kommentarer
Postat av: Freddan
Good Speech, klingande rubrik/motto..kallat vad du vill, men det som är intressant ...men har ett av mina band som faktiskt skriver sina låtar om detta ämne lite smått i ett hörn ...the foreshadowing :D
Trackback
